masssa

Jag har precis gått ifrån henne påväg att hämta träns och hjälm osv. Då konstaterar Pia att Massa beter sig konstigt, hon stog brett isär med bakbenen och jag stog snett ovanifrån henne så såg inte att hon höll på att "sätta" sig ner. Det första jag tänkte var att hon helt enkelt sett något som fått henne att vilja gå ut, hästkompisar eller något annat. Hon brukar tramsa sig om hon ser att andra hästar går iväg.

Sen började hon kasta sig.

Hon kastade sig framåt, bakåt åt sidorna med all krafft hon hade, reste sig, gjorde allt hon kunde för att komma undan sadeln. Jag stog bredvid och kunde bara titta på. Efter bara en liten stund stannade hon och stog helt still upptryckt mot väggen. Jag skyndade fram och började knäppa loss henne i fall hon skulle få för sig att börja kasta sig runt igen så att hon inte satt fast. 
En tjej i stallet kom fram och hjälpte mig att knäppa upp sadelgjorden försiktigt försiktigt och samtidigt se till att hon inte svimmade. Hennes ben vek sig gång på gång men vi fick upp henne på benen igen varje gång.

Hon hade helt enkelt insett att hon inte kunde fly från faran och överlevnadsinstinkten tog över och hon skulle spela död. Samtidigt som vi knäppte upp sadelgjorden så började hon sakta backa bakåt och stannade sen när hon stog bredvid Majsan, hennes kompis som stått bakom Massa i stallgången.

Hon skakade och var lite chockad men annars okej. Efter en minut ungefär så började hon tugga och slutade skaka. Hon fick tillbaka "blicken" igen (Hon blir alldeles tom i ögonen när hon blir rädd, okontaktbar)

Klappade lite på henne och ställde tillbaka henne på samma ställe i gången.

Efter en liten stund tog jag ut henne på stallplan och spände ett hål i taget och mellan hålen gick jag runt lite på stallplan. Massa var helt normal och jättelugn.

Red en sväng på 30 min helt okomplicerat, Massa var glad och fick trava och galoppera lite då hon var helt återställd och på jättebra humör. När vi kom tillbaka ställde hon sig snällt i gången som om det aldrig hänt någonting.

Det var otroligt läskigt att se henne så panikslagen som hon var. Jag blev nästan paralyserad men lyckades ändå få fram ett "prooo" och la handen på henne när hon lugnat ner sig och gå fram till henne.

Så otroligt skönt att dom som var i stallet var där just då.

Annars vet jag inte hur det gått.

Nej usch!

Rider med sadeln imorgon också och tar det lika lugnt med att spänna sadelgjorden som jag gjorde nu idag.

Stackars hästen...